Dagens EKIMlektion 18 juni

LEKTION 169

Genom nåden lever jag. Genom nåden blir jag befriad.

1. Nåden är den aspekt av Guds Kärlek som mest liknar det tillstånd

som råder i sanningens enhet. Den är världens högsta

strävan, för den leder helt bortom världen. Den är bortom inlärning,

likväl inlärningens mål, för nåden kan inte komma förrän

sinnet förbereder sig för ett sant accepterande. Nåden blir oundviklig

ögonblickligen hos dem som har gjort i ordning ett bord

där den varsamt kan läggas ner och villigt tas emot; ett altare

som är rent och heligt för gåvan.

2. Nåden är accepterandet av Guds Kärlek i en värld av skenbart

hat och rädsla. Endast genom nåden försvinner hatet och rädslan,

för nåden erbjuder ett tillstånd som är så motsatt allt som

världen innehåller, att de vars sinne är upplyst av nådens gåva

inte kan tro att rädslans värld är verklig.

3. Nåden kan man inte lära sig. Det sista steget måste gå bortom

all inlärning. Nåden är inte det mål som den här kursen strävar

efter att nå. Likväl förbereder vi oss för nåden såtillvida att ett

öppet sinne kan höra Ropet att vakna. Det är inte helt stängt för

Guds Röst. Det har blivit medvetet om att det finns ting som det

inte vet, och är således redo att acceptera ett tillstånd som är fullständigt

olikt den upplevelse som det är välbekant med.

4. Det verkar kanske som om vi motsäger vårt uttalande att

uppenbarelsen att Fadern och Sonen är ett redan skulle vara bestämd.

Men vi har också sagt att sinnet avgör när den tiden är

inne, och har avgjort det. Och likväl ber vi dig enträget att vittna

om Guds Ord för att påskynda upplevelsen av sanningen, och

skynda på dess ankomst till varje sinne som varseblir sanningens

verkningar på dig.

5. Etthet är helt enkelt tanken att Gud är. Och i Sitt Vara omfattar

Han alla ting. Inget sinne innehåller någonting annat än Honom.

Vi säger “Gud är“, och sedan säger vi ingenting mer, för i

den kunskapen är ord meningslösa. Det finns inga läppar som

kan uttala dem, och ingen del av sinnet är tillräckligt separat för

att känna att det nu är medvetet om någonting som inte är det

självt. Det har förenat sig med sin Källa. Och i likhet med Källan

Själv, är det endast.

6. Vi kan inte tala, inte heller skriva, inte ens tänka på detta över

huvudtaget. Det kommer till varje sinne när den totala insikten

att dess vilja är Guds har givits fullständigt och tagits emot fullständigt.

Det för sinnet tillbaka till det ändlösa nuet, där det förgångna

och framtiden inte går att föreställa sig. Det ligger

bortom frälsningen; bortom all tanke på tid, förlåtelse och Kristi

heliga ansikte. Guds Son har helt enkelt försvunnit in i sin Fader,

liksom hans Fader i honom. Världen har aldrig funnits överhuvudtaget.

Evigheten förblir ett konstant tillstånd.

7. Detta ligger bortom den upplevelse som vi försöker påskynda.

Men förlåtelsen, som har lärts ut och lärts in, för med sig de

upplevelser som vittnar om att den tidpunkt som sinnet självt

hade bestämt för att överge allt utom detta nu är nära. Vi påskyndar

den inte, som om det som du kommer att erbjuda skulle

vara dolt för Honom Som lär ut vad förlåtelse innebär.

8. All lärdom fanns redan i Hans Sinne, fullbordad och fullständig.

Han såg allt som tiden innehåller, och gav det till alla sinnen så att

varje sinne, utifrån en punkt där tiden var avslutad, kunde avgöra

när det skulle befrias till uppenbarelse och evighet. Vi har flera gånger

tidigare upprepat att du bara företar dig en resa som redan är över.

9. För ettheten måste finnas här. Vilken tidpunkt sinnet har

bestämt för uppenbarelsen är helt ovidkommande för det som

måste vara ett konstant tillstånd, som för evigt är som det alltid

var; för evigt förblir som det är nu. Vi tar bara på oss den roll

som tilldelades oss för länge sedan, och som till fullo varseblevs

som fullkomligt uppfylld av Honom Som skrev frälsningens manuskript

i Sin Skapares Namn, och i Sin Skapares Sons Namn.

10. Det är inte nödvändigt att ytterligare klargöra det som ingen i

världen kan förstå. När uppenbarelsen av din etthet kommer,

kommer du att veta det och till fullo förstå den. Nu har vi arbete

att utföra, för de som befinner sig i tiden kan tala om ting som

går bortom den, och lyssna till ord som förklarar att det som skall

komma redan är förbi. Men vilken mening kan orden förmedla

till dem som fortfarande räknar timmarna, och som stiger upp

och arbetar och går och lägger sig efter dem?

11. Det räcker således med att du har arbete att utföra för att spela

din roll. Slutet måste förbli dolt för dig tills din del är gjord. Det

har ingen betydelse. För din del är fortfarande det som allt det

övriga beror på. När du tar på dig den roll som har tilldelats dig,

kommer frälsningen lite närmare varje osäkert hjärta som ännu

inte slår i samklang med Gud.

12. Förlåtelsen är det centrala tema som går igenom hela frälsningen, håller samman alla dess delar i en meningsfull relation

med varandra, anvisar den bana den tar och säkrar dess resultat.

Och nu ber vi om nåden, den sista gåvan som frälsningen kan

skänka. Upplevelsen som nåden ger kommer att upphöra i tiden,

för nåden förebådar Himlen, men ersätter inte tanken på tid

annat än för en liten stund.

13. Detta tidsintervall är tillräckligt. Det är här som miraklerna

läggs, som du måste lämna tillbaka från de heliga ögonblick du

får genom nåden i din upplevelse, till alla som ser ljuset som vilar

över ditt ansikte. Vad är Kristi ansikte annat än hans som för ett

ögonblick gick in i tidlösheten, och förde med sig en tydlig återspegling

av den enhet han kände för ett ögonblick sedan för att

välsigna världen? Hur skulle du till sist kunna uppnå det för

evigt, så länge som en del av dig förblir utanför, ovetande, utan

att ha väckts och i behov av dig som vittne för sanningen?

14. Var tacksam över att återvända, på samma sätt som du var

glad över att ge dig iväg ett ögonblick, och acceptera gåvorna

som nåden gav dig. Du bär dem tillbaka till dig själv. Och uppenbarelsen

är inte långt borta. Dess ankomst är säker. Vi ber

om nåden, och om upplevelsen som kommer ur nåden. Vi välkomnar

den befrielse som den erbjuder alla. Vi ber inte om det

som inte går att be om. Vi ser inte bortom det som nåden kan ge.

För detta kan vi ge i den nåd som har givits oss.

15. Vårt inlärningsmål i dag överskrider inte den här bönen. Men

vad i världen skulle kunna vara mer än det vi i dag ber Honom

om Som ger den nåd vi ber om, så som den gavs till Honom?

Genom nåden lever jag. Genom nåden befrias jag.

Genom nåden ger jag. Genom nåden kommer jag att befria.

Lämna ett svar