LEKTION 168
Din nåd har givits till mig. Jag gör anspråk på den nu.
1. Gud talar till oss. Skall vi inte tala till Honom? Han är inte långt
borta. Han gör inget försök att gömma sig för oss. Vi försöker
gömma oss för Honom, och blir vilseledda. Han förblir helt tillgänglig.
Han älskar Sin Son. Det finns ingen annan visshet än
denna, men den räcker. Han kommer för evigt att älska Sin Son.
När hans sinne sover, älskar Han honom ändå. Och när hans
sinne vaknar, älskar Han honom med en Kärlek som aldrig förändras.
2. Om du endast kände Hans Kärleks mening skulle hopp och
förtvivlan vara omöjliga. För hoppet skulle för evigt vara uppfyllt;
varje slag av förtvivlan otänkbar. Hans nåd är Hans svar på
all förtvivlan, för i den ligger hågkomsten av Hans Kärlek. Skulle
Han inte med glädje ge de medel genom vilka Hans Vilja blir
känd? Hans nåd är din när du erkänner den. Och minnet av
Honom vaknar i det sinne som ber Honom om de medel genom
vilka dess sömn är över.
3. I dag ber vi Gud om den gåva som Han så omsorgsfullt har
bevarat i våra hjärtan, och som väntar på att bli erkänd. Detta är
den gåva genom vilken Gud böjer Sig ner mot oss och lyfter oss
upp, och Själv tar det sista steget i frälsningen. Alla steg utom
detta lär vi oss, vägledda av Hans Röst. Men till sist kommer
Han Själv och tar oss i Sin Famn, och sveper bort sömnens spindelväv.
Hans gåva av nåd är mer än enbart ett svar. Den återupplivar
alla minnen som det sovande sinnet hade glömt; all
visshet om vad Kärlekens mening är.
4. Gud älskar Sin Son. Be Honom nu att ge de medel genom vilka
den här världen kommer att försvinna, och det sanna seendet
skall komma först, och kunskapen endast ett ögonblick därefter.
För i nåden ser du ett ljus som höljer hela världen i kärlek, och
du ser hur rädslan försvinner ur varje ansikte när hjärtan höjer
sig och gör anspråk på ljuset som sitt. Vad återstår nu som kan
fördröja Himlen ännu ett ögonblick? Vad är fortfarande ogjort
när din förlåtelse vilar över allt?
5. Det är en ny och helig dag i dag, för vi tar emot det som har
givits till oss. Vi har förtröstan på Givaren, inte på vårt eget accepterande.
Vi erkänner våra misstag, men Han för Vilken alla
misstag är okända är nu Den Som svarar på våra misstag genom
att ge oss medlen att lämna dem bakom oss, och stiga upp till
Honom i tacksamhet och kärlek.
6. Och när vi kommer till Honom, stiger Han ner för att möta oss.
För det som Han har förberett för oss ger Han och vi tar emot.
Detta är Hans Vilja, eftersom Han älskar Sin Son. Till Honom
ber vi i dag, och ger endast tillbaka det ord Han gav till oss genom
Sin Egen Röst, Sitt Ord, Sin Kärlek:
Din nåd har givits till mig. Jag gör anspråk på den nu.
Fader, jag kommer till dig. Och du kommer till mig som ber
om det. Jag är Sonen som Du älskar.