Dagens EKIMlektion 4 juli

LEKTION 185

Jag vill ha Guds frid.

1. Att säga dessa ord är ingenting. Men att mena dessa ord är allt.

Om du bara kunde mena dem endast ett ögonblick, skulle det

inte vara möjligt för dig att känna någon mera sorg, i någon form,

på någon plats eller tid. Du skulle åter bli fullständigt medveten

om Himlen, minnet av Gud skulle helt återupplivas, hela skapelsens

uppståndelse till fullo kännas igen.

2. Ingen kan mena dessa ord och inte bli helad. Han kan inte

leka med drömmar, inte heller tro att han själv är en dröm. Han

kan inte göra ett helvete och tro att det är verkligt. Han vill ha

Guds frid, och den ges till honom. För detta är allt han vill ha,

och detta är allt han kommer att få. Många har sagt dessa ord.

Men mycket få har verkligen menat dem. Du behöver bara se på

den värld du har runt omkring dig för att bli övertygad om hur

ytterst få de är. Världen skulle fullständigt förändras om bara

två skulle komma överens om att dessa ord uttrycker det enda de

vill ha.

3. Två sinnen med en enda inriktning blir så starka att det som de

Vill, blir Guds Vilja. För sinnen kan endast förena sig i sanning. I

drömmar kan två sinnen inte dela samma inriktning. Inför varje

sinne ter sig drömmens hjälte annorlunda; det önskade resultatet

är inte detsamma för dem båda. Förlorare och vinnare byter endast

plats i föränderliga mönster, när förhållandet mellan vinst

och förlust och förlust och vinst antar en annan aspekt eller en

annan form.

4. Men en dröm kan bara föra med sig kompromiss. Ibland antar

den formen av förening, men endast formen. Meningen måste

undgå drömmen, för målet med drömmar är kompromiss.

Sinnen kan inte förenas i drömmar. De enbart köpslår. Och

vilket köpslående kan ge dem Guds frid? Illusioner kommer för

att ta Hans plats. Och vad Han betyder går förlorat för de sovande

sinnen som är helt inriktade på kompromiss, vart och ett till

sin egen vinning och till den andres förlust.

5. Att mena att du vill ha Guds frid innebär att avstå från alla

drömmar. För ingen som menar dessa ord vill ha illusioner, och

söker därför medlen som för med sig illusioner. Han har sett på

dem, och funnit dem bristfälliga. Nu försöker han att gå bortom

dem, eftersom han förstår att en annan dröm inte skulle erbjuda

någonting mer än alla de andra. Alla drömmar är en och samma

för honom. Och han har lärt sig att deras enda skillnad är skillnaden

i form, för en dröm kommer att föra med sig samma förtvivlan

och förtvivlan som alla de övriga.

6. Det sinne som menar att allt det vill ha är frid måste förena sig

med andra sinnen, för det är så friden uppnås. Och när en önskan

om frid är uppriktig, ges medlen för att finna den i en form som

varje sinne som ärligt söker efter den kan förstå. Vilken form

lektionen än antar är den planerad för honom på ett sådant sätt att

han inte kan missförstå den, om han uppriktigt menar det han ber

om. Men om han ber utan att uppriktigt mena det, kommer

lektionen inte att accepteras i någon form och verkligen läras in.

7. Låt oss i dag ägna våra övningar åt att inse att vi verkligen

menar de ord vi säger. Vi vill ha Guds frid. Detta är inte någon

fåfäng önskan. Dessa ord ber inte att vi skall ges en annan dröm.

De ber inte om kompromisser, inte heller försöker de ge sig in i

ett annat köpslående i hopp om att det kanske ändå kan finnas

någon dröm som kan lyckas, där alla de övriga har misslyckats.

Att mena dessa ord är att erkänna att illusioner inte är till någon

nytta, och be om det eviga i stället för de skiftande drömmar som

tycks förändras i fråga om vad de erbjuder, men som är ett i intet.

8. Ägna dina övningsstunder i dag åt att noga söka i ditt sinne för

att finna de drömmar som du fortfarande håller fast vid. Vad ber

du om i ditt hjärta? Glöm orden du använder när du framför

dina önskningar. Tänk endast på det som du tror skall ge dig

tröst och skänka dig lycka. Men misströsta inte om illusioner

dröjer sig kvar, för det är inte deras form som betyder någonting

nu. Låt inte somliga drömmar vara mer acceptabla, medan du

reserverar det skamliga och hemlighetsfulla åt andra. De är ett.

Och eftersom de är ett, borde en enda fråga ställas till dem alla:

“Är det detta jag vill ha i stället för Himlen och Guds frid?“

9. Detta är det val du gör. Låt dig inte vilseledas att tro att det är

på något annat sätt. Ingen kompromiss är möjlig här. Du väljer

Guds frid, eller du har bett om drömmar. Och drömmarna skall

komma, så som du har bett om dem. Men Guds frid skall komma

lika säkert, och för att stanna kvar hos dig för evigt. Den

kommer inte att försvinna vid varje krök och sväng på vägen, för

att sedan åter dyka upp, utan att kännas igen, i former som skiftar

och förändras med varje steg du tar.

10. Du vill ha Guds frid. Och det vill alla som tycks söka efter

drömmar. Och det är både för dem och för dig själv som du ber

om endast detta när du framför denna önskan med djup uppriktighet.

För på så sätt når du det som de verkligen vill ha, och

förenar din egen inriktning med det som de söker mer än någonting

annat, kanske okänt för dem, men säkert för dig. Du har

varit svag ibland, osäker på ditt syfte och osäker på vad du ville

ha, var du skulle söka efter det, och vart du skulle vända dig för

att få hjälp i ditt försök. Hjälp har givits till dig. Och vill du inte

använda dig av den genom att dela den med andra?

11. Ingen som i sanning söker Guds frid kan misslyckas med att

finna den. För han ber enbart om att han inte längre skall vilseleda

sig själv genom att för sig själv förneka vad Guds Vilja är.

Vem kan förbli otillfredsställd som ber om det som han redan

har? Vem skulle inte få svar som ber om ett svar som är hans så

att han kan ge det? Guds frid är din.

12. Friden skapades för dig, given till dig av dess Skapare, och

fastställd som Hans Egen eviga gåva. Hur kan du misslyckas när

du endast ber om det som är Hans Vilja för dig? Och hur skulle

din önskan kunna begränsas till bara dig? Ingen gåva från Gud

kan annat än delas med andra. Det är denna egenskap som skiljer

Guds gåvor från varje dröm som någonsin tycktes ersätta sanningen.

13. Ingen kan förlora och alla måste vinna närhelst någon har

önskat en gåva från Gud och tagit emot den. Gud ger endast för

att förena. Att ta bort är meningslöst för Honom. Och när det är

lika meningslöst för dig, kan du vara säker på att du delar en

enda Vilja med Honom, och Han med dig. Och du kommer

också att veta att du delar en enda Vilja med alla dina bröder,

vars inriktning är din.

14. Det är denna enda inriktning som vi söker i dag, när vi förenar

våra önskningar med varje hjärtas behov, med varje sinnes rop,

med hoppet som ligger bortom förtvivlan, med kärleken som

attacken vill dölja, med broderskapet som hatet har försökt att

söndra, men som fortfarande är som Gud skapade det. Kan vi

med en sådan Hjälp bredvid oss misslyckas i dag, när vi ber att

Guds frid skall ges till oss?

Lämna ett svar