Dagens EKIMlektion 15 juni

LEKTION 166

Jag har anförtrotts Guds gåvor.

1. Allt har givits till dig. Guds tillit till dig är utan gräns. Han

känner Sin Son. Han ger utan undantag, och undanhåller ingenting

som kan bidra till din lycka. Och ändå tas Hans gåvor inte

emot, om inte din vilja är ett med Hans. Men vad skulle få dig

att tro att det finns någon annan vilja än Hans?

2. Här är den paradox som ligger till grund för att världen

gjordes. Den här världen är inte Guds Vilja, och därför är den

inte verklig. Likväl måste de som tror att den är verklig ändå

vara övertygade om att det finns en annan vilja, och en vilja som

leder till motsatta verkningar än dem som är Hans Vilja. Förvisso

omöjligt; men varje sinne som ser på världen och bedömer den

som säker, solid, pålitlig och sann tror på två skapare; eller på en,

bara på sig själv. Men aldrig på en enda Gud.

3. Guds gåvor är inte acceptabla för någon som har sådana egendomliga

övertygelser. Han måste tro att det innebär att han

tvingas till svek mot sig själv om han accepterar Guds gåvor, hur

påtagliga de än kan bli, hur enträget han än kan uppmanas att

göra anspråk på dem som sina egna. Han måste förneka deras

närvaro, bestrida sanningen, och lida för att bevara den värld han

har gjort.

4. Här finns det enda hem som han tror att han känner. Här

finns den enda trygghet som han tror att han kan finna. Utan

den värld som han har gjort är han en utstött; hemlös och rädd.

Han inser inte att det är här som han verkligen är rädd, och även

hemlös; en utstött som vandrar omkring så långt hemifrån, så

långt borta, att han inte förstår att han har glömt varifrån han

kom, vart han är på väg, och till och med vem han verkligen är.

5. Ändå följer Guds gåvor med honom på hans ensamma, vettlösa

vandringar, helt utan hans vetskap. Han kan inte förlora

dem. Men han vill inte se det som har givits till honom. Han

vandrar vidare, medveten om den fåfänglighet han ser runt omkring

sig överallt, och varseblir hur det lilla som tillhör honom

hela tiden krymper medan han går vidare mot ingenstans. Likväl

fortsätter han i förtvivlan och armod, ensam trots att Gud är

med honom, och med en skatt som är så stor att allt som världen

innehåller inte har något värde inför dess storhet.

6. Han framstår som en ömklig figur; uttröttad, medtagen, i

trådslitna kläder, och med fötter som blöder lite grann på grund

av den steniga väg han vandrar på. Det finns ingen som inte har

identifierat sig med honom, för alla som kommer hit har följt den

stig han följer, och har känt nederlag och hopplöshet på samma

sätt som han. Men är han verkligen tragisk, när du ser att han

följer den väg han har valt, och bara behöver inse Vem som går

med honom och öppna sina skatter för att bli fri?

7. Detta är det själv du har valt, det själv du gjorde som ersättning

för verkligheten. Detta är det själv som du våldsamt försvarar

mot allt förnuft, mot varje bevis och mot alla de vittnen som

kan bevisa att detta inte är du. Du bryr dig inte om dem. Du

fortsätter din utstakade väg med nedslagna ögon så att du inte

skall kunna fånga någon glimt av sanningen, och bli befriad från

självbedrägeri och släppas fri.

8. Du kryper ihop av rädsla så att du inte skall kunna känna

Kristi beröring på din skuldra, och varsebli Hans varsamma hand

som leder dig att se på dina gåvor. Hur skulle du då kunna utropa

ditt armod i landsförvisningen? Han skulle få dig att skratta

åt denna varseblivning av dig själv. Var finns din självömkan

då? Och vad blir det av all den tragedi som du försökte åstadkomma

åt honom, för vilken Gud endast avsåg glädje?

9. Din gamla rädsla har kommit över dig nu, och rättvisan har till

sist hunnit ifatt dig. Kristi hand har rört vid din skuldra, och du

känner att du inte är ensam. Du tänker till och med att det eländiga

själv som du trodde var du kanske inte är din Identitet.

Kanske Guds Ord är sannare än ditt eget. Kanske Hans gåvor

till dig är verkliga. Kanske har Han inte helt och hållet överlistats

av din plan att hålla Hans Son i djup glömska, och gå den

väg du valde utan ditt Själv.

10. Guds Vilja sätter sig inte emot. Den bara är. Det är inte Gud

du har fängslat i din plan att förlora ditt Själv. Han känner inte

till någon plan som är så främmande för Hans Vilja. Det fanns

ett behov som Han inte förstod, på vilket Han gav ett Svar. Det

är allt. Och du som har givits detta Svar behöver inte längre någonting

annat än Detta.

11. Nu lever vi, för vi kan inte dö. Önskan om att dö är besvarad,

och det seende som såg på den har nu ersatts av ett sant seende

som varseblir att du inte är det du utger dig för att vara. Någon

vandrar tillsammans med dig Som varsamt besvarar alla dina

rädslor med detta enda barmhärtiga svar: “Det är inte så.“ Han

visar på alla de gåvor som du har, varje gång tanken på armod

tynger dig, och talar om att Han är din Följeslagare när du varseblir

dig själv som ensam och rädd.

12. Men Han påminner dig om ännu en sak som du hade glömt.

För Hans beröring av dig har gjort dig lik Honom. Gåvorna du

har är inte enbart för dig. Det Han har kommit för att erbjuda

dig, måste du nu lära dig att ge. Detta är den lektion som Hans

gåvor innehåller, för Han har räddat dig från den ensamhet som

du försökte åstadkomma för att gömma dig för Gud. Han har

påmint dig om alla de gåvor som Gud har givit dig. Han talar

också om vad din vilja kommer att vara när du accepterar dessa

gåvor, och ser att de är dina egna.

13. Gåvorna är dina, anförtrodda i din vård för att ges till alla som

valde den ensamma väg som du har undkommit. De förstår inte

att de endast följer sina önskningar. Det är du som lär dem nu.

För du har lärt dig av Kristus att det finns en annan väg som de

kan vandra. Lär dem detta genom att visa dem den lycka som

kommer till dem som känner Kristi beröring, och känner igen

Guds gåvor. Låt inte bedrövelse fresta dig att inte vara trogen

din tillit.

14. Dina suckar kommer nu att vara ett svek mot de förhoppningar

de har som vänder sig till dig för sin befrielse. Dina tårar

är deras. Om du är sjuk undanhåller du bara deras helande. Det

du fruktar lär dem bara att deras rädsla är berättigad. Din hand

blir givaren av Kristi beröring; din sinnesförändring blir beviset

på att den som accepterar Guds gåvor aldrig kan lida av någonting.

Du har anförtrotts världens befrielse från smärta.

15. Svik den inte. Bli det levande beviset på vad Kristi beröring

kan erbjuda alla. Gud har anförtrott dig alla Sina gåvor. Vittna i

din lycka om hur förvandlat det sinne blir som väljer att acceptera

Hans gåvor, och känna Kristi beröring. Detta är ditt uppdrag

nu. För Gud anförtror åt alla som har tagit emot Hans gåvor

att ge dem. Han har delat Sin glädje med dig. Och nu går du

för att dela den med världen.

Lämna ett svar