LEKTION 156
Jag går med Gud i fullkomlig helighet.
1. Dagens tankegång uttrycker endast den enkla sanning som gör
att tanken på synd är omöjlig. Den utlovar att det inte finns någon
orsak till skulden, och eftersom den är utan orsak existerar
den inte. Den är den logiska följden av den grundläggande tanke
som så ofta nämns i texten; tankar lämnar inte sin källa. Om
detta är sant, hur kan du då vara åtskild från Gud? Hur skulle
du kunna vandra ensam i världen och skild från din Källa?
2. Vi är inte inkonsekventa i de tankar vi presenterar i vår läroplan.
Sanningen måste vara helt igenom sann, om den skall vara
sann. Den kan inte motsäga sig själv, inte heller vara oviss i några
delar och viss i andra. Du kan inte vandra i världen åtskild från
Gud, eftersom du inte skulle kunna vara utan Honom. Han är det
ditt liv är. Där du är, är Han. Det finns ett enda liv. Det livet delar
du med Honom. Ingenting kan vara åtskilt från Honom och leva.
3. Men där Han är, måste det finnas helighet såväl som liv. Det
finns ingen egenskap hos Honom som inte delas av allt som lever.
Det som lever är heligt som Han Själv, eftersom det som
delar Hans liv är del av Heligheten, och lika lite skulle kunna
vara syndigt som att solen skulle kunna välja att vara gjord av is;
eller att havet skulle välja att vara åtskilt från vattnet, eller gräset
växa med rötterna uppe i luften.
4. Det finns ett ljus i dig som inte kan dö; vars närvaro är så helig
att världen görs helig på grund av dig. Allt som lever skänker
gåvor till dig, och lägger dem i tacksamhet och glädje vid dina
fötter. Blommornas doft är deras gåva till dig. Vågorna bugar
sig inför dig, och träden sträcker ut sina grenar för att skydda dig
mot hettan, och lägger sina löv framför dig på marken så att det
blir mjukt för dig att gå, medan vinden stillnar till en viskning
runt ditt heliga huvud.
5. Ljuset i dig är det som universum längtar efter att se. Alla
levande väsen är stilla inför dig, för de känner igen Den Som går
tillsammans med dig. Ljuset du bär är deras eget. Och således
ser de i dig sin egen helighet, och hälsar dig som frälsare och som
Gud. Acceptera deras vördnad, för den tillkommer Heligheten
Själv Som går med dig och Som i Sitt milda Ljus omvandlar allt
till Sin likhet och Sin renhet.
6. Det är så frälsningen verkar. När du drar dig tillbaka, kommer
ljuset i dig fram och omsluter världen. Det förkunnar inte syndens
slut genom straff och död. Med lätthet och skratt försvinner
synden, eftersom dess märkliga absurditet blir synlig. Den är en
dåraktig tanke, en meningslös dröm, inte skrämmande, möjligen
befängd, men vem skulle slösa bort ett enda ögonblick av sitt
närmande till Gud Själv för en sådan vettlös nyck?
7. Ändå har du slösat bort många, många år på just den här
dåraktiga tanken. Det förgångna är borta med alla sina fantasier.
De håller dig inte längre bunden. Närmandet till Gud är inte
långt borta. Och under den korta stund av tvivel som fortfarande
finns kvar, kan du kanske förlora din Följeslagare ur sikte,
och tro att Han är den vettlösa, gamla dröm som nu tillhör det
förgångna.
8. “Vem går med mig?“ Denna fråga borde ställas tusen gånger
om dagen, tills vissheten har gjort slut på tvivlet och upprättat
friden. Låt tvivlandet upphöra i dag. Gud talar för dig när Han
besvarar din fråga med dessa ord:
Jag går med Gud i fullkomlig helighet. Jag lyser upp världen,
jag lyser upp mitt sinne och alla de sinnen som Gud skapade
som ett med mig.