LEKTION 79
Låt mig se problemet så att det kan lösas.
1. Ett problem kan inte lösas om du inte vet vad det är. Till och
med om det faktiskt redan är löst kommer du fortfarande att ha
kvar problemet, eftersom du inte ser att det har lösts. Detta är
situationen i världen. Separationsproblemet, som egentligen är
det enda problemet, har redan lösts. Men denna lösning ser du
inte eftersom du inte har sett problemet.
2. Alla i den här världen tycks ha sina egna speciella problem.
Ändå är de alla detsamma och måste förstås som ett enda problem,
om den enda lösning som löser dem alla skall accepteras.
Vem kan se att ett problem har lösts om han tror att problemet är
någonting annat? Även om svaret ges till honom, kan han inte se
dess relevans.
3. Detta är den situation du nu befinner dig i. Du har svaret, men
du är fortfarande osäker på vad problemet är. Du tycks ställas
inför en lång rad olika problem, och när ett är avklarat uppstår
nästa och nästa. De tycks aldrig ta slut. Det finns inte en stund
när du känner dig fullständigt fri från problem och har frid.
4. Frestelsen att se problemen som många är frestelsen att låta
separationsproblemet vara olöst. Världen tycks ställa dig inför
ett mycket stort antal problem som vart och ett kräver sin speciella
lösning. Denna varseblivning försätter dig i en situation där
din problemlösning måste vara otillräcklig, och ett misslyckande
oundvikligt.
5. Ingen skulle kunna lösa alla de problem som världen tycks ha.
De ser ut att finnas på så många nivåer, i så varierande former
och med ett så varierat innehåll att de ställer dig inför en omöjlig
situation. Förfäran och depression är oundvikligt när du ser på
dem. Några dyker oväntat upp just när du tror att du har löst de
föregående. Andra förblir olösta under ett moln av förnekande,
och dyker då och då upp för att hemsöka dig, endast för att sedan
döljas igen men fortfarande olösta.
6. All denna komplexitet är bara ett desperat försök att inte se
problemet, och därför inte låta det bli löst. Om du kunde se att
ditt enda problem är separationen, oavsett vilken form den antar,
skulle du kunna acceptera lösningen eftersom du skulle se dess
relevans. Om du såg den underliggande beständigheten i alla de
problem som du tycks ställas inför, skulle du förstå att du har
medlen att lösa dem alla. Och du skulle använda medlen eftersom
du ser problemet.
7. Under våra längre övningsstunder i dag skall vi fråga vad
problemet är, och vad lösningen på det är. Vi skall inte utgå från
att vi redan vet det. Vi skall försöka befria vårt sinne från alla de
många olika slags problem som vi tror att vi har. Vi skall försöka
inse att vi bara har ett enda problem, vilket vi inte har kunnat se.
Vi skall fråga vad det är, och vänta på svaret. Vi kommer att få
det. Sedan skall vi be om lösningen på det. Och vi kommer att
få den.
8. Övningarna i dag kommer att lyckas i samma utsträckning
som du inte insisterar på att definiera problemet. Du kanske inte
kommer att lyckas med att släppa alla dina förutfattade meningar,
men detta är inte heller nödvändigt. Allt som är nödvändigt
är att tvivla en smula på verkligheten i din version av vad dina
problem är. Du försöker att se att du har fått lösningen genom
att se problemet, så att problemet och lösningen kan föras
samman och du kan få frid.
9. De kortare övningsstunderna i dag kommer inte att styras av
tid utan av behov. Du kommer att se många problem i dag som
alla behöver en lösning. Våra ansträngningar kommer att inriktas
på att se att det bara finns ett enda problem och ett enda svar.
Med den insikten är alla problem lösta. Med den insikten får du
frid.
10. Låt dig inte vilseledas av problemens form i dag. Närhelst
någon svårighet tycks uppstå, säg snabbt till dig själv:
Låt mig se det här problemet så att det kan lösas.
Försök sedan att vänta med att avgöra vad problemet är. Slut
ögonen ett ögonblick om det är möjligt och fråga vad det är.
Du kommer att bli hörd, och du kommer att få svar.