Endast mitt fördömande skadar mig.
1. Att skada och att skadas är omöjligt. Och likväl framkallar
illusion en illusion. Om du kan fördöma, kan du skadas. För du
har trott att du kan skada, och den rätt som du har tilldelat dig
själv kan nu användas emot dig, tills du lägger den ifrån dig som
värdelös, oönskad och overklig. Då upphör illusionen att ha
några verkningar, och de som den såg ut att ha kommer att göras
ogjorda. Då är du fri, för frihet är din gåva, och du kan nu ta
emot den gåva som du gav.
2. Fördöm och du görs till fånge. Förlåt och du befrias. Sådan är
lagen som styr varseblivningen. Det är inte en lag som kunskapen
förstår, för frihet är en del av kunskapen. Att fördöma är
således omöjligt i sanning. Det som ser ut att vara dess påverkan
och dess verkningar har inte skett överhuvudtaget. Likväl måste
vi befatta oss med dem en stund som om de hade det. Illusion
framkallar illusion. Förutom en. Förlåtelsen är den illusion som
är svaret på de övriga.
3. Förlåtelsen driver bort alla andra drömmar, och även om den
själv är en dröm, leder den inte till några andra. Alla illusioner
förutom denna enda måste mångfaldigas tusenfalt. Men det är
här som illusionerna upphör. Förlåtelsen är slutet på drömmarna,
eftersom den är uppvaknandets dröm. Den är inte sanningen
i sig. Men den visar på var sanningen måste finnas, och anger riktningen
med Guds Egen visshet. Den är en dröm i vilken Guds
Son vaknar till sitt Själv och till sin Fader, och vet att De är ett.
4. Förlåtelsen är den enda väg som leder ut ur katastrof, förbi allt
lidande och till sist bort från döden. Hur skulle det kunna finnas
någon annan väg, när denna är Guds Egen plan? Och varför vill
du motsätta dig den, tvista med den, försöka finna tusen sätt som
den måste vara fel på; söka efter tusen andra möjligheter?
5. Är det inte klokare att vara glad över att du har lösningen på
dina problem i din hand? Är det inte förnuftigare att tacka Den
Som skänker frälsning, och acceptera Hans gåvor med tacksamhet?
Och är det inte en vänlighet mot dig själv att höra Hans
Röst och lära dig de enkla lektioner som Han vill lära ut, i stället
för att försöka avfärda Hans ord, och ersätta dem med dina?
6. Hans ord kommer att fungera. Hans ord kommer att rädda.
Hans ord innehåller allt hopp, all välsignelse och all glädje som
någonsin kan gå att finna på den här jorden. Hans ord är födda i
Gud, och kommer till dig med Himlens kärlek i sig. De som hör
Hans ord har hört Himlens sång. För det är i dessa ord som allt
till sist smälter samman som ett. Och när detta så småningom
försvinner kommer Guds Ord att inta dess plats, för det kommer
då att bli ihågkommet och älskat.
7. Den här världen har många till synes separata tillhåll, där
barmhärtigheten inte har någon mening, och attack tycks vara
rättfärdigad. Ändå är de alla ett; en plats där Guds Son och hans
Fader erbjuds döden. Du kanske tror att De har accepterat den.
Men om du ännu en gång betraktar den plats där du såg Deras
blod, kommer du att varsebli ett mirakel i stället. Så dåraktigt att
tro att De skulle kunna dö! Så dåraktigt att tro att du kan attackera!
Så vanvettigt att tro att du skulle kunna fördömas, och att
Guds helige Son kan dö!
8. Stillheten i ditt Själv förblir orörd, oberörd av tankar som
dessa, och omedveten om något som helst fördömande som skulle
kunna behöva förlåtelse. Alla slags drömmar är egendomliga
och främmande för sanningen. Och vad förutom sanningen skulle
kunna ha en Tanke som bygger en bro till den som för över
illusionerna till andra sidan?
9. I dag övar vi att låta friheten komma och göra sig ett hem hos
dig. Sanningen skänker dessa ord till ditt sinne, så att du kan
finna nyckeln till ljuset och låta mörkret försvinna:
Endast mitt fördömande skadar mig.
Endast min egen förlåtelse gör mig fri.
Glöm inte i dag att det inte kan finnas någon form av lidande
som inte gömmer en oförsonlig tanke. Inte heller kan det finnas
någon form av smärta som förlåtelsen inte kan hela.
10. Acceptera den enda illusion som förkunnar att det inte finns
något fördömande i Guds Son, och Himlen blir ögonblickligen
ihågkommen; världen glöms bort och alla dess underliga övertygelser
glöms tillsammans med den, när Kristi ansikte till sist visar
sig obeslöjat i denna enda dröm. Detta är den gåva som den Helige
Ande har åt dig från Gud din Fader. Låt den här dagen firas
såväl på jorden som i ditt heliga hem. Var vänlig mot dem båda
när du förlåter de försyndelser som du trodde de var skyldiga
till, och se din oskuld lysa över dig från Kristi ansikte.
11. Nu råder tystnad i hela världen. Nu råder stillhet där det
tidigare rådde en febril tankeverksamhet utan mening. Nu ligger
ett stilla ljus över jorden som vilar lugnt i en drömlös sömn. Och
nu finns endast Guds Ord kvar på den. Endast detta kan varseblivas
ännu ett ögonblick. Sedan är symbolerna borta, och allt
som du någonsin trodde att du gjort fullständigt försvunnet från
det sinne som Gud för evigt känner som Sin ende Son.
12. Det finns inget fördömande i honom. Han är fullkomlig i sin
helighet. Han behöver inga barmhärtiga tankar. Vem skulle
kunna ge honom gåvor när allt är hans? Och vem skulle kunna
drömma om att erbjuda förlåtelse till Själva Syndfrihetens Son, så
lik Honom Vars Son han är, så att se Sonen innebär att inte längre
varsebli, utan endast att känna Fadern? I detta sanna seende av
Sonen, så kort att inte ett ögonblick står emellan denna enda anblick
och tidlösheten själv, ser du det sanna seendet av dig själv,
och sedan försvinner du för evigt in i Gud.
13. I dag kommer vi ännu närmare slutet på allt som ännu står
emellan detta sanna seende och vårt seende. Och vi är glada
över att vi har kommit så här långt, och förstår att Han Som förde
oss hit inte kommer att överge oss nu. För Han vill ge oss den
gåva som Gud har givit oss genom Honom i dag. Nu är tiden för
din befrielse inne. Tiden är inne. Tiden är inne i dag.