Dagens EKIMlektion 16 juni

LEKTION 167

Det finns ett enda liv, och det delar jag med Gud.

1. Det finns inte olika slags liv, för livet är som sanningen. Det har

inga grader. Det är det enda tillstånd som allt som Gud har skapat

delar med varandra. Liksom alla Hans Tankar har det ingen

motsats. Det finns ingen död eftersom det Gud skapade delar

Hans Liv. Det finns ingen död eftersom det inte existerar någon

motsats till Gud. Det finns ingen död eftersom Fadern och Sonen

är ett.

2. I den här världen tycks det finnas ett tillstånd som är livets

motsats. Du kallar det död. Men vi har lärt oss att föreställningen

om döden antar många former. Det är den enda föreställning

som ligger till grund för alla känslor som inte är ytterst

lyckliga. Det är larmsignalen som du svarar på genom att reagera

på alla olika sätt förutom med fullkomlig lycka. All sorg,

förlust, ängslan, lidande och smärta, till och med en liten suck av

trötthet, ett lätt obehag eller den minsta rynkning av pannan,

erkänner döden. Och förnekar således att du lever.

3. Du tror att döden hör till kroppen. Ändå är den bara en tanke,

ovidkommande för det som ses som fysiskt. En tanke finns i sinnet.

Den kan sedan användas så som sinnet anvisar. Men det är

där den uppstår som den måste förändras, om en förändring

skall äga rum. Tankar lämnar inte sin källa. Tonvikten som den

här kursen har lagt på denna tanke beror på dess centrala ställning

i våra försök att ändra ditt sinne om dig själv. Den är skälet

till att du kan hela. Den är orsaken till helandet. Den är anledningen

till att du inte kan dö. Dess sanning fastställde dig som

ett med Gud.

4. Döden är tanken att du är separerad från din Skapare. Den är

övertygelsen att omständigheter förändras, känslor växlar på

grund av orsaker som du inte kan kontrollera, som du inte var

upphov till, och som du aldrig kan ändra. Den är den fasta övertygelsen

att tankar kan lämna sin källa och anta egenskaper som

källan inte innehåller, bli annorlunda än sitt eget ursprung, skilda

från det till sin natur, liksom också i avstånd, tid och form.

5. Döden kan inte komma från livet. Tankar förblir förenade

med sin källa. De kan utsträcka allt som deras källa innehåller. I

det avseendet kan de gå långt bortom sig själva. Men de kan inte

ge upphov till något som aldrig har givits till dem. Så som de är

gjorda, så kommer det att bli som de gör. Så som de föds, så

kommer de sedan själva att föda. Och varifrån de kommer, dit

kommer de att återvända.

6. Sinnet kan tro att det sover, men det är allt. Det kan inte ändra

på det som är dess vakna tillstånd. Det kan inte göra en kropp,

inte heller bo i en kropp. Det som är främmande för sinnet existerar

inte, eftersom det inte har någon källa. För sinnet skapar

alla ting som finns till, och kan inte ge dem egenskaper som det

saknar, inte heller förändra sitt eget eviga, medvetna tillstånd.

Det kan inte göra det fysiska. Det som tycks dö är bara ett

tecken på att sinnet sover.

7. Motsatsen till liv kan endast vara en annan form av liv. Som

sådant kan det förlika sig med det som skapade det, eftersom det

i sanning inte är motsatt. Dess form kan förändras; det kan

tyckas vara någonting som det inte är. Sinne är likväl sinne, vaket

eller sovande. Det är inte sin motsats i någonting skapat, inte

heller i det som det tycks göra när det tror att det sover.

8. Gud skapar endast ett vaket sinne. Han sover inte, och Hans

skapelser kan inte dela det Han inte ger, inte heller åstadkomma

tillstånd som Han inte delar med dem. Tanken på döden är inte

motsatsen till tankar på livet. Guds Tankar, för evigt utan motstånd

från motsatser av något slag, förblir för evigt oföränderliga

med makten att för evigt utsträcka sig oföränderligt, men likväl

inom sig själva, för de är överallt.

9. Det som ser ut att vara motsatsen till livet sover endast. När

sinnet väljer att vara det som det inte är, och lägga sig till med en

främmande makt som det inte har, ett främmande tillstånd som

det inte kan gå in i, eller ett falskt tillstånd som inte finns i dess

Källa, tycks det bara somna en stund. Det drömmer om tid; om ett

intervall i vilket det som tycks hända aldrig har hänt, de förändringarna

som skett är utan substans, och alla händelser finns ingenstans.

När sinnet vaknar, fortsätter det endast som det alltid var.

10. Låt oss i dag vara sanningens barn, och inte förneka vårt heliga

arv. Vårt liv är inte som vi föreställer oss det. Vem förändrar livet

därför att han sluter ögonen, eller gör sig själv till någonting han

inte är på grund av att han sover, och i drömmar ser en motsats till

vad han är? Vi skall inte be om döden i någon form i dag. Inte

heller skall vi låta inbillade motsatser till livet fortleva ens ett

ögonblick där det eviga livets Tanke har lagts av Gud Själv.

11. Vi strävar i dag efter att behålla Hans heliga hem så som Han

upprättade det, och vill att det för alltid och för evigt skall vara.

Han är Herre över det vi tänker i dag. Och i Hans Tankar, som

inte har någon motsats, förstår vi att det finns ett enda liv, och att

vi delar det med Honom, med hela skapelsen, och också med

deras tankar som Han skapade i en enhet av liv som inte kan skiljas

i döden och lämna den Källa till liv som det kom ifrån.

12. Vi delar ett enda liv med varandra eftersom vi har en enda

Källa, en Källa från Vilken fullkomligheten kommer till oss, och

som alltid förblir i de heliga sinnen som Han skapade fullkomliga.

Så som vi var, så är vi nu och kommer för evigt att vara. Ett

sovande sinne måste vakna, när det ser sin egen fullkomlighet avspegla

Livets Herre så fullkomligt att det uppgår i det som återspeglas

där. Och nu är det inte längre endast en återspegling. Det

blir det som återspeglas, och det ljus som gör återspeglingen möjlig.

Nu behövs inte något sant seende. För sinnet som har vaknat

är ett sinne som känner sin Källa, sitt Själv och sin Helighet.

Lämna ett svar