LEKTION 161
Ge mig din välsignelse, helige Guds Son.
1. I dag övar vi på ett annat sätt och tar ställning mot vår vrede, så
att våra rädslor kan försvinna och erbjuda plats åt kärleken. Här
är frälsningen i de enkla ord med vilka vi övar dagens tankegång.
Här är svaret på frestelsen vilket aldrig kan annat än välkomna
Kristus där tidigare det rådde rädsla och vrede. Här är
Soningen fullständigad, världen tryggt passerad och Himlen nu
återställd. Här är svaret från Rösten för Gud.
2. Sinnets naturliga tillstånd är fullständig abstraktion. Men en
del av det är nu onaturligt. Det ser inte på allt som ett. I stället
ser det bara fragment av helheten, för bara på så sätt kunde det
uppfinna den ofullständiga värld som du ser. Syftet med allt
seende är att visa dig det du vill se. Allt lyssnande för endast de
ljud till ditt sinne som det vill höra.
3. På så sätt gjordes det konkreta. Och nu är det det konkreta
som vi måste använda när vi övar. Vi ger det till den Helige
Ande, så att Han kan använda det för ett syfte som är annorlunda
än det som vi gav det. Likväl kan Han bara använda det som vi
har gjort för att undervisa oss ur en annan synvinkel, så att vi kan
se hur allt kan användas på ett annat sätt.
4. En broder är alla bröder. Varje sinne innehåller alla sinnen, för
alla sinnen är ett. Detta är sanningen. Men klargör dessa tankar
skapelsens mening? Klargör dessa ord hela innebörden för dig?
Vad kan de tyckas vara annat än tomma ljud; vackra kanske, rätt
förnumna, likväl i grunden inte förstådda eller förståeliga.
Sinnet som har lärt sig självt att tänka konkret kan inte längre
förstå abstraktion i den bemärkelsen att den är allomfattande. Vi
behöver se lite, för att lära oss mycket.
5. Det tycks vara kroppen som vi känner begränsar vår frihet, får
oss att lida, och till sist släcker vårt liv. Men kroppar är bara
symboler för en konkret form av rädsla. Rädsla utan symboler
påkallar ingen reaktion, för symboler kan stå för det meningslösa.
Kärleken behöver inga symboler, eftersom den är sann.
Men rädslan häftar fast vid det konkreta, eftersom den är falsk.
6. Kroppar attackerar, sinnen gör det inte. Denna tanke påminner
säkert om vår textbok, där den ofta betonas. Detta är skälet
till att kroppar lätt blir rädslans symboler. Du har många gånger
uppmanats att se bortom kroppen, för dess anblick visar den
symbol för kärlekens “fiende“ som Kristi sanna seende inte ser.
Kroppen är målet för attack, för ingen tycker att han hatar ett
sinne. Men vad annat än sinnet beordrar kroppen att attackera?
Vad annat skulle kunna vara rädslans säte än det som tänker på
rädsla?
7. Hat är specifikt. Det måste finnas ett ting att attackera. En
fiende måste varseblivas i en sådan form att han kan beröras och
ses och höras och slutligen dödas. När hat vilar över ett ting,
kräver det dess död lika säkert som Guds Röst förkunnar att det
inte finns någon död. Rädslan är omättlig och förtär allt som
dess ögon faller på, och eftersom den ser sig själv i allt, är den
tvingad att vända sig mot sig själv och att förstöra.
8. Den som ser en broder som en kropp ser honom som rädslans
symbol. Och han kommer att attackera, därför att det han ser är
sin egen rädsla utanför sig själv, färdig att attackera, och högljutt
vrålande att han vill förena sig med honom igen. Underskatta
inte intensiteten i det raseri som projicerad rädsla måste framkalla.
Den skriker högt i vrede, och fäktar vilt i luften i ett ursinnigt
hopp om att nå sin upphovsman och sluka honom.
9. Detta ser kroppens ögon i den som Himlen håller kär, som
änglarna älskar och som Gud skapade fullkomlig. Detta är hans
verklighet. Och i Kristi sanna seende speglas hans skönhet i en
form som är så helig och så vacker att du knappt kan låta bli att
falla på knä vid hans fötter. Men i stället kommer du att ta hans
hand, för du är som han i det seende som ser honom på det sättet.
En attack på honom är en fiende för dig, för du kommer inte
att varsebli att din frälsning ligger i hans händer. Be honom endast
om den, och han kommer att ge den till dig. Be honom inte
att symbolisera din rädsla. Skulle du vilja be om att kärleken
förstör sig själv? Eller vill du att den uppenbaras för dig och gör
dig fri?
10. I dag övar vi i en form som vi har försökt oss på tidigare. Du
är mer redo nu, och i dag skall du komma närmare Kristi sanna
seende. Om du är helt inriktad på att nå det, kommer du att
lyckas i dag. Och när du väl har lyckats, kommer du inte att vara
villig att acceptera de vittnesbörd som din kropps ögon kallar
fram. Det du kommer att se skall sjunga gamla melodier för dig
som du kommer att minnas. Du är inte bortglömd i Himlen.
Skulle du inte vilja komma ihåg den?
11. Välj ut en broder som symbol för alla de andra, och be honom
om frälsning. Se honom först så tydligt du kan, i samma form
som du är van vid. Se hans ansikte, hans händer och fötter, och
hans klädsel. Se honom le, och se de välbekanta gester som han
så ofta gör. Tänk sedan på detta: det du nu ser döljer för dig anblicken
av någon som kan förlåta dig alla dina synder; vars heliga
händer kan ta bort spikarna som genomborrar dina händer och
lyfta törnekronan som du har satt på ditt blödande huvud. Be
honom om detta, så att han kan befria dig:
Ge mig din välsignelse, helige Guds Son. Jag vill se dig med
Kristi ögon, och se min fullkomliga syndfrihet i dig.
12. Och Honom Som du kallade på kommer att svara. För Han
kommer att höra Rösten för Gud i dig, och svara med din egen.
Se honom nu som du bara har sett som kött och ben, och förstå
att Kristus har kommit till dig. Dagens tankegång är din säkra
räddning undan vrede och rädsla. Se till att du använder den
ögonblickligen om du skulle frestas att attackera en broder och i
honom varsebli symbolen för din rädsla. Och du kommer plötsligt
att se honom omvandlad från fiende till frälsare; från djävul
till Kristus.