LEKTION 195
Kärleken är vägen jag vandrar i tacksamhet.
1. Tacksamhet är en lektion som är svår att lära sig för dem som ser
på världen på ett felaktigt sätt. På sin höjd kan de se att de har
det bättre än andra. Och de försöker vara nöjda eftersom andra
tycks lida mer än de. Så ömkliga och förringande sådana tankar
är! För vem har orsak att tacka så länge andra har mindre orsak
att göra det? Och vem skulle kunna lida mindre därför att han
ser någon annan lida mer? Din tacksamhet tillkommer endast
Honom Som fick all orsak till sorg att försvinna överallt i världen.
2. Det är vansinnigt att tacka på grund av lidande. Men det är lika
vansinnigt att låta bli att vara tacksam mot Honom Som erbjuder
dig de säkra medel genom vilka all smärta helas, och lidandet ersätts
av skratt och lycka. Inte heller skulle ens de delvis förnuftiga
kunna vägra att ta de steg som Han anvisar, och följa vägen som
Han utstakar åt dem, för att undkomma ett fängelse som de inte
trodde hade någon dörr till den befrielse de nu varseblir.
3. Din broder är din “fiende“ eftersom du ser honom som en rival
om din frid; en plundrare som tar sin glädje ifrån dig, och inte
lämnar kvar någonting annat än en svart förtvivlan så bitter och
skoningslös att inget hopp finns kvar. Nu är hämnd allt du vill
ha. Nu kan du endast försöka få honom på fall, så att du kan ta
honom med dig i döden, lika värdelös som du; med lika lite kvar
i sina giriga fingrar som i dina.
4. Du erbjuder inte Gud din tacksamhet därför att din broder är
mer slav än du, inte heller skulle du vid dina sinnens fulla bruk
kunna bli rasande om han ser ut att vara mer fri. Kärleken gör
inga jämförelser. Och tacksamhet kan bara vara uppriktig om
den förenas med kärlek. Vi tackar Gud vår Fader för att alla ting
kommer att finna sin frihet i oss. Det kan aldrig vara så att några
befrias medan andra fortfarande är bundna. För vem kan köpslå
i kärlekens namn?
5. Tacka därför, men uppriktigt. Och låt din tacksamhet ge plats
åt alla som vill undkomma tillsammans med dig; de sjuka, de
svaga, de behövande och rädda, de som sörjer en inbillad förlust
eller som tycks känna smärta, som fryser eller hungrar, eller som
vandrar hatets väg och dödens stig. Alla dessa går tillsammans
med dig. Låt oss inte jämföra oss med dem, för då avskiljer vi
dem från vår medvetenhet om den enhet vi delar med dem, liksom
de måste dela den med oss.
6. Vi tackar vår Fader för endast en sak; att vi inte är åtskilda från
något levande ting, och därför ett med Honom. Och vi gläds åt
att inga undantag någonsin kan göras som skulle minska vår helhet,
inte heller försvaga eller förändra vår funktion att fullständiga
Honom Som Själv är fullständigheten. Vi tackar för varje
levande ting, för annars tackar vi för ingenting, och varseblir inte
Guds gåvor till oss.
7. Så låt våra bröder luta sina trötta huvuden mot våra skuldror medan
de vilar en stund. Vi tackar för dem. För om vi kan visa dem vägen till
den frid vi vill finna, står vägen till sist öppen för oss. En gammal dörr
har öppnats igen; ett sedan länge bortglömt Ord genljuder åter i vårt
minne och blir allt tydligare när vi åter är villiga att höra.
8. Så vandra kärlekens väg i tacksamhet. För hatet glöms när vi
lägger jämförelser åt sidan. Vad mer finns kvar som hinder för
friden? Rädslan för Gud är nu ogjord till sist, och vi förlåter utan
att jämföra. Således kan vi inte välja att förbise några ting, och
ändå behålla andra fortfarande undangömda som “synder“. 6När
din förlåtelse är fullständig kommer din tacksamhet att vara total,
för du kommer att se att allt har förtjänat rätten till kärlek
genom att vara kärleksfullt, precis som ditt Själv.
9. I dag lär vi oss att tänka på tacksamhet i stället för på vrede, illvilja
och hämnd. Vi har blivit givna allt. Om vi vägrar att förstå
det, är vi därför inte berättigade till vår bitterhet, och till att varsebli
oss själva som om vi vore på en plats där vi obarmhärtigt
förföljs, där vi plågas utan uppehåll, och förödmjukas utan en
tanke på eller omsorg om oss eller vår framtid. Tacksamhet blir
den enda tanke som vi ersätter dessa vansinniga varseblivningar
med. Gud har brytt sig om oss, och kallar oss Son. Kan det finnas
någonting mer än detta?
10. Vår tacksamhet kommer att bana vägen till Honom, och förkorta
vår inlärningstid långt mer än du någonsin skulle kunna
drömma om. Tacksamheten går hand i hand med kärleken, och
där den ena är måste den andra vara. För tacksamhet är endast
en aspekt av den Kärlek som är hela skapelsens Källa. Gud tackar
dig, Hans Son, för att du är vad du är; Hans Eget fullständigande
och kärlekens Källa, tillsammans med Honom. Din
tacksamhet mot Honom är ett med Hans mot dig. För kärleken
kan inte gå någon annan väg än tacksamhetens väg, och den går
vi som vandrar vägen till Gud.