LEKTION 194
Jag lägger framtiden i Guds Händer.
1. Dagens tankegång tar ännu ett steg mot en snabb frälsning, och
ett gigantiskt steg är det förvisso! Så stort är avståndet som det
omfattar, att det för dig nästan ända fram till Himlen, med målet
i sikte och hindren bakom dig. Din fot har nått ängarna som välkomnar
dig till Himlens port; fridens lugna plats där du med
visshet inväntar Guds sista steg. Så långt från jorden vi har
kommit nu! Så nära vi är vårt mål! Så kort resan är som fortfarande
återstår!
2. Acceptera dagens tankegång, och du har lämnat bakom dig all
ängslan, helvetets alla avgrunder, depressionens stora mörker,
tankarna på synd, och förödelsen som skulden förde med sig.
Acceptera dagens tankegång, och du har befriat världen från all
fångenskap genom att lossa de tunga kedjor som håller porten till
friheten låst. Du är räddad, och din frälsning blir således den
gåva du ger till världen, eftersom du har tagit emot den.
3. Inte ett enda ögonblick känns någon depression, upplevs
någon smärta eller varseblivs någon förlust. Inte ett enda ögonblick
kan sorgen sättas på en tron och trofast dyrkas. Inte ett
enda ögonblick kan man ens dö. Och på så sätt blir varje ögonblick
som i förbigående ges till Gud, och där du redan har givit
Honom nästa, en stund av befrielse för dig från bedrövelse,
smärta och till och med från själva döden.
4. Gud håller din framtid i Sina Händer liksom ditt förgångna
och nuet. De är ett för Honom, och därför skall de vara ett för
dig. Men i den här världen tycks tidens gång fortfarande verklig.
Och därför ombeds du inte att förstå den brist på följd som faktiskt
finns i tiden. Du ombeds bara att släppa framtiden, och
lägga den i Guds Händer. Och genom din upplevelse kommer
du att förstå att du även lagt det förgångna och nuet i Hans Händer,
eftersom det förgångna inte längre kommer att straffa dig,
och fruktan för framtiden nu kommer att vara meningslös.
5. Befria framtiden. För det förgångna är borta, och det som är
nuet, befriat från sitt arv av sorg och förtvivlan, av smärta och
förlust, blir det ögonblick då tiden slipper undan illusionernas
slaveri i vilket den går sin obarmhärtiga, oundvikliga gång. Då
omvandlas varje ögonblick som var slav under tiden till ett heligt
ögonblick, i vilket ljuset som hölls gömt i Guds Son befrias för att
välsigna världen. Nu är han fri, och all hans härlighet lyser över
en värld som befriats tillsammans med honom för att dela hans
helighet.
6. Om du kan se dagens lektion som den befrielse den verkligen
är, kommer du inte att tveka att konsekvent anstränga dig så
mycket du kan för att göra den till en del av dig. När den blir en
tanke som styr ditt sinne, en vana i din problemlösningsrepertoar,
ett sätt att snabbt reagera på frestelse, utsträcker du det du
har lärt dig till världen. Och allteftersom du lär dig att se frälsningen
i allt, så kommer världen att varsebli att den är räddad.
7. Vilken oro kan ansätta den som lägger sin framtid i Guds
kärleksfulla Händer? Vad kan han drabbas av? Vad kan orsaka
honom smärta eller ge honom upplevelsen av förlust? Vad kan
han frukta? Och vad kan han se på med annat än kärlek? För
han som har undkommit all rädsla för framtida smärta har funnit
vägen till frid i nuet, och visshet om en omsorg som världen aldrig
kan hota. Han är säker på att hans varseblivning kan vara
felaktig, men aldrig kommer att sakna rättelse. Det står honom
fritt att välja igen när han har blivit vilseledd; att ändra sitt sinne
när han har gjort misstag.
8. Lägg således din framtid i Guds Händer. För på så sätt ber du
att minnet av Honom skall komma tillbaka, och ersätta alla dina
tankar på synd och ondska med kärlekens sanning. Tror du kanske
att världen inte skulle vinna på detta, och att varje levande
väsen inte skulle svara med en helad varseblivning? Den som
överlämnar sig åt Gud har också lagt världen i de Händer till
vilka han själv har vänt sig för att få tröst och trygghet. Han lägger
världens sjuka illusioner åt sidan tillsammans med sina egna,
och erbjuder båda frid.
9. Nu är vi förvisso räddade. För i Guds Händer vilar vi obekymrade,
säkra på att endast gott kan komma till oss. Om vi
glömmer, kommer vi varsamt att lugnas. Om vi accepterar en
oförsonlig tanke, kommer den snart att ersättas av kärlekens återspegling.
Och om vi frestas att attackera, kommer vi att vända
oss till Honom Som vakar över vår vila för att Han skall göra det
val åt oss som lämnar frestelsen långt bakom sig. Världen är inte
längre vår fiende, för vi har valt att vara dess Vän.