Dagens EKIMlektion 20 juni

Dagens EKIMlektion repetition + lektion 20 Juni

REPETITION V

Inledning

1. Nu repeterar vi igen. Den här gången är vi beredda att anstränga

oss mer och ägna mer tid åt det vi företar oss. Vi inser att vi håller

på att förbereda oss för ännu en fas i förståelse. Vi vill ta hela

detta steg, så att vi säkrare, mer uppriktigt och med starkare tro

kan gå vidare igen. Våra steg har inte varit fasta, och tvivel har

fått oss att vandra osäkert och långsamt på den väg som kursen

visar oss. Men nu skyndar vi vidare, för vi närmar oss en större

visshet, ett mer bestämt syfte och ett säkrare mål.

2. Fader vår, gör våra steg stadiga. Låt våra tvivel tystna och våra heliga

sinnen bli stilla och tala till oss. Vi har inga ord att ge till Dig. Vi vill

endast lyssna till Ditt Ord, och göra det till vårt. Led oss när vi övar så

som en fader leder ett litet barn på en väg som han inte förstår. Ändå

följer han med, säker på att han är trygg eftersom hans fader visar

honom vägen.

3. På så sätt för vi våra övningar till dig. Och om vi snavar, kommer

Du att hjälpa oss upp. Om vi glömmer vägen, litar vi på att Du alltid

kommer ihåg den. Vi går vilse, men Du kommer inte att glömma att

kalla oss tillbaka. Påskynda nu våra steg, så att vi kan vandra säkrare

och snabbare till Dig. Och vi accepterar det Ord Du erbjuder oss för att

ena våra övningar, när vi repeterar tankarna som Du har givit oss.

4. Detta är den tanke som skall föregå de tankar som vi repeterar.

Varje tanke klargör endast en aspekt av denna tanke, eller hjälper

den att bli mer meningsfull, mer personlig och sann, och beskriver

tydligare det heliga Själv Som vi delar med varandra och

nu förbereder oss på att åter känna:

Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.

Endast detta Själv känner kärleken. Endast detta Själv är fullkomligt

oföränderligt i Sina tankar, känner Sin Skapare, förstår Sig

Självt, är fullkomligt i Sin kunskap och Sin kärlek, och frångår aldrig

Sitt konstanta tillstånd av enhet med Sin Fader och Sig Självt.

5. Och det är Detta Som väntar oss vid resans slut. Varje steg vi

tar för oss lite närmare. Den här repetitionen kommer att för

korta tiden oändligt om vi kommer ihåg att Detta förblir vårt

mål, och att när vi övar är det Detta Som vi närmar oss. Låt oss

höja våra hjärtan från stoft till liv och minnas att Detta utlovas

oss, och att den här kursen sändes för att öppna ljusets stig åt oss,

och steg för steg lära oss hur vi skall återvända till det eviga Själv

som vi trodde vi hade förlorat.

6. Jag gör resan tillsammans med dig. För jag delar dina tvivel

och rädslor en liten stund, så att du kan komma till mig som

känner vägen genom vilken alla rädslor och tvivel övervinns. Vi

vandrar tillsammans. Jag måste förstå ovisshet och smärta, även

om jag vet att de inte har någon mening. Men en frälsare måste

stanna hos dem han undervisar, se vad de ser, men ändå hålla

kvar i sinnet den väg som ledde honom ut, och som nu kommer

att leda dig ut tillsammans med honom. Guds Son är korsfäst

tills du vandrar denna väg tillsammans med mig.

7. Min uppståndelse upprepas varje gång jag lyckligt och väl

leder en broder till den plats där resan slutar och glöms bort. Jag

förnyas varje gång en broder lär sig att det finns en väg ut ur

förtvivlan och smärta. Jag föds på nytt varje gång en broders

sinne vänder sig mot ljuset i sig och söker mig. Jag har inte

glömt någon. Hjälp mig nu att leda dig tillbaka dit där resan

påbörjades, för att göra ett annat val tillsammans med mig.

8. Befria mig när du ännu en gång övar de tankar jag förde till

dig från Honom Som ser din bittra nöd, och känner det svar som

Gud har givit Honom. Tillsammans repeterar vi dessa tankar.

Tillsammans ägnar vi vår tid och kraft åt dem. Och tillsammans

skall vi lära våra bröder dem. Gud vill inte att Himlen skall vara

ofullständig. Den väntar på dig, liksom jag. Jag är ofullständig

utan din del i mig. Och när jag görs hel går vi tillsammans till

vårt gamla hem, förberett åt oss innan tiden fanns och bevarat

oförändrat av tiden, oklanderligt och tryggt, så som det till slut

kommer att vara när tiden är över.

9. Låt då denna repetition vara din gåva till mig. För endast

detta behöver jag; att du skall höra orden jag säger, och ge dem

till världen. Du är min röst, mina ögon, mina fötter, mina händer

genom vilka jag räddar världen. Det Själv från Vilket jag kallar

på dig är endast ditt eget. Till Honom går vi tillsammans. Ta

din broders hand, för detta är inte en väg som vi vandrar ensamma.

I honom vandrar jag tillsammans med dig och du med

mig. Vår Fader vill att Hans Son skall vara ett med Honom. Vad

finns det som lever som inte då måste vara ett med dig?

10. Låt denna repetition bli en tid när vi delar en ny upplevelse för

dig med varandra, likväl en upplevelse lika gammal som tiden,

till och med ännu äldre. Helgat varde ditt namn. Din härlighet

för evigt obefläckad. Och din helhet är fullständig nu, så som

Gud bestämde det. Du är Hans Son och fullständiggör Hans

utsträckande i ditt eget. Vi övar endast en gammal sanning som

vi kände innan illusioner tycktes göra anspråk på världen. Och

vi påminner världen om att den är fri från alla illusioner varje

gång vi säger:

Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.

11. Med detta börjar vi varje dag av vår repetition. Med detta börjar

och avslutar vi varje övningsstund. Och med denna tanke sover

vi, för att åter vakna med samma ord på våra läppar för att välkomna

en ny dag. Varje tanke som vi repeterar omsluter vi med

den, och använder tankarna för att hålla upp den inför vårt sinne,

och bevara den tydlig i vårt minne hela dagen. Och när vi har

avslutat denna repetition, kommer vi på så sätt att ha förstått att

orden vi säger är sanna.

12. Ändå är orden ingenting annat än hjälpmedel och skall,

förutom i början och slutet av övningsstunderna, endast användas

efter behov till att påminna sinnet om sitt syfte. Vi sätter vår

tilltro till den upplevelse som kommer med övning, inte till

medlen vi använder. Vi väntar på upplevelsen och förstår, att

det endast är här som övertygelsen ligger. Vi använder orden,

och försöker och försöker igen att gå bortom dem till deras mening

som ligger långt bortom deras ljud. Ljudet blir allt svagare

och försvinner när vi närmar oss meningens Källa. Det är Här vi

finner ro.

20 Juni

LEKTION 171

Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.

1. (151) Allt är ett eko av Rösten för Gud.

2Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.

2. (152) Makten att besluta är min egen.

2Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.

Lämna ett svar