Dagens EKIMlektion 21 februari

LEKTION 52

Dagens repetition behandlar dessa tankegångar:

1. (6) Jag är upprörd därför att jag ser det som inte finns.

Verkligheten är aldrig skrämmande. Det är omöjligt att den

skulle kunna göra mig upprörd. Verkligheten för endast med sig

fullkomlig frid. När jag är upprörd beror det alltid på att jag har

ersatt verkligheten med illusioner som jag har hittat på. Illusionerna

gör mig upprörd eftersom jag har givit dem verklighet, och

därför betraktar verkligheten som en illusion. Ingenting i Guds

skapelse påverkas på något sätt av min förvirring. Jag är alltid

upprörd över ingenting.

2. (7) Jag ser bara det förgångna.

När jag ser mig omkring fördömer jag den värld jag ser på. Jag

kallar detta för att se. Jag håller allt och alla ansvariga för det

förgångna, och gör dem till mina fiender. När jag har förlåtit mig

själv och kommit ihåg Vem jag är, kommer jag att välsigna allt

och alla jag ser. Det kommer inte att finnas något förgånget och

därför inga fiender. Och jag kommer att se med kärlek på allt

som jag inte tidigare kunde se.

3. (8) Mitt sinne är helt upptaget av tankar från det förgångna.

Jag ser bara mina egna tankar, och mitt sinne är helt upptaget

med det förgångna. Vad kan jag då se så som det är? Låt mig

komma ihåg att jag ser på det förgångna för att förhindra att jag

börjar uppfatta nuet i mitt sinne. Låt mig förstå att jag försöker

använda tiden emot Gud. Låt mig lära mig att släppa det förgångna,

och att inse att när jag gör det, ger jag inte upp någonting.

4. (9) Jag ser ingenting som det är nu.

Om jag inte ser någonting som det är nu, kan det i sanning sägas

att jag inte ser någonting. Jag kan bara se det som är nu. Valet

består inte i att antingen se det förgångna eller nuet: valet består

enbart i att se eller inte se. Det jag har valt att se har kostat mig

det sanna seendet. Nu vill jag välja igen så att jag kan se.

5. (10) Mina tankar betyder ingenting.

Jag har inga privata tankar. Ändå är det bara privata tankar jag

är medveten om. Vad kan dessa tankar ha för mening? De existerar

inte, och därför har de ingen mening. Men mitt sinne är

del av skapelsen och del av dess Skapare. Skulle jag inte hellre

vilja förena mig med universums tänkande än att dölja allt som

verkligen är mitt med mina ömkliga och meningslösa “privata“

tankar?

Lämna ett svar